Det har forskats mycket kring skador som orsakas av högfrekventa elektromagnetiska fält,( HF EMF, mikrovågor, radiovågor, strålning från mobiltelefoner och annat trådlöst mm). Mycket är gjort i det gamla Sovjetunionen. Huvudsakligen har den gjorts av institutioner för arbetarnas hälsa och arbetslivets sjukdomar i de större städerna. Den hade 1970 pågått i cirka 30 år. Förutsättningarna för forskningen var goda då det var en hel del verksamhet både inom industri och militärt som använde sig av mikrovågor och det var ingen brist på kompetenta forskare. Vad jag förstår, så har den huvudsakligen varit inriktad på dokumentation och beskrivning av påverkan, även om det förekommit några kontrollerade försök.
När man bedrivit så här omfattande forskning i 30 år så är det nästan alltid tillräckligt för att de mesta av den viktigaste informationen skall bli känd. Vidare forskning blir förhållandevis väldigt kostsam i relation till förväntat resultat. Vad som har hänt sedan dess är alltså huvudsakligen mindre kompletteringar till dessa resultat. Det bör inte råda något tvivel på att denna forskning uppfyller alla de krav som man kan ställa på forskning. I slutet på 70 talet så hemliggjordes det mesta av forskningen kring mikrovågor.
Det finns mycket att välja bland på Magda Havas hemsida, ref 1. Jag har valt att referera en rapport av M. P. Troyanskiy från 1972, ref 2. Artikeln redovisar studier om de skadliga effekterna från mikrovågor diskuterar gränsvärden och skyddsåtgärder. Det skall betonas att Troyanskiys beskrivning av mikrovågors skadlighet inte är fullständig. Den beskriver enbart skador kopplade till nervsystemet. Det finns ju andra sätt som mikrovågor anses skada på: skyddshinnor till organ och celler, immunförsvaret, ämnesomsättningen på cellnivå, blodets kvalitet, mm. Troyanskiy beskriver den väg till skador som märks före andra skador. Det är störningar av funktioner som styrs av det centrala nervsystemet vilka visar att detta system är skadat.
När jag först stötte på detta så frågade jag mig hur centrala nervsystemet kan skadas. Det sitter ju djupt inne i huvudet och effekten av mikrovågor når ju inte in dit. Den når bara ett par centimeter in i kroppen. Vi liknar vår mat som vi värmer i mikron i det här avseendet och säkerligen har de flesta tagit ur maten för tidigt ur mikron och kunnat konstatera att värmen bara nått in ett par centimeter. Den modellbild man har på hur skadorna blir på centrala nervsystemet är enligt följande. Nerverna på och nära kroppens yta blir störda av mikrovågorna. Dessa sänder då störda signaler till centrala nervsystemet. Kroppen försöker att korrigera för dessa störningar men klarar bara av det i begränsad grad. Det finns ingen anledning att tro att nervsystemets skyddssystem tål hög yttre belastning av elektromagnetisk strålning. Skyddssystemet skulle i så fall vara överdimensionerat vilket skulle vara något slags ”tursam” profylax i den naturliga utvecklingen. Denna tanke är givetvis orimlig. I en funktionell evolution så utvecklas egenskaper och organ för att klara krav i aktuell miljö – inte för att klara krav i någon annan främmande miljö.
Troyanskiy anger att påverkan är som störst för decimetervågor. Förklaringen till detta sammanfaller nog med att man använder sådan frekvens i mikrovågsugnar. Där används frekvensen 2,45 GHz med våglängden 1,2 dm. Denna frekvens har man valt som en kompromiss mellan de båda önskningarna att få så djupt inträngningsdjup och så god uppvärmning som möjligt för vatten. I denna tillämpning har man önskat ha maximal påverkan. Det är svårare att förstå varför man valt sådana frekvenser för mobiltelefonbruk som skadar mest. Även om nivån inte är termisk enligt ”vardagsspråk” så överförs självklart all effekt som träffar kroppen och stör cellerna. I cellernas värld måste denna effekt vara av stor betydelse.
De skador och de funktionsstörningar som Troyanskiy anger är sådana som man vanligtvis observerade. Givetvis så kan mikrovågspåverkan vara orsaken till alla funktionella störningar som styrs av centrala nervsystemet. Ju fler sådana störningar en person har desto sannolikare är det att de är orsakade av mikrovågor. Han redovisar en undersökning från en arbetsplats med ständig mikrovågsexponering. Här kunde man se en anpassning till exponeringen efter en viss tid. Denna anpassning höll i sig under en tid varefter hälsan åter försämrades. Från de dokumenterade erfarenheterna konstaterar han att anpassning och ackumulering sker i ett komplicerat växelspel och han kan konstatera: ”Tydligt är att den ackumulerade effekten är relaterad till det funktionella tillståndets sönderfall som följer efter tillståndet av anpassning.”
Det här liknar skador från annan otillbörlig miljö. Är exponeringen för kraftig eller för långvarig så etablerar sig skador med tiden som inte läks. Man kan jämföra med belastning från kemikaliemoln, rök, mögel, kvicksilver, konserveringsmedel i maten mm. Ett närliggande exempel som jag stött på bland bekanta är den uppvärmningseffekt som inträffar kring örat vid mobilbruk hos dem som har brukat mobiltelefon för mycket. Reaktionen måste bero på att kroppen känner sig angripen och försvarar sig med lokal feber. Besvären ökar med bruket och personerna minskar sitt mobilbruk eller skaffar sig handsfreeutrustning.
Troyanskiy konstaterar att vägen till skador från mikrovågspåverkan ännu i grunden är oklar, men en av de viktigaste skadevägarna är sönderfall av funktioner i det centrala nervsystemet, speciellt funktionen av mellanhjärnan. Symptomen är vart och ett för sig inte specifika för mikrovågspåverkan, men när de är tillsammans så är det motiverat att benämna dem mikrovågssyndromet. Beskrivning av skador och symptom följer. T ex kroppstemperatur, ämnesomsättning, sexuell funktion, blodtryck, funktionen av magen och reglering av sömn och alerthet.
Han konstaterar att mikrovågors skadlighet under den termiska gränsen anses bevisad bortom allt tvivel ”då vissa effekter konstaterats för väldigt låga intensiteter.(mindre än 10 mW/m2)” Han förordar att fler undersökningar görs och han diskuterar och motiverar behovet av skyddsåtgärder och begränsningar för exponering. Jämförelsevis har vi idag fantastiskt mycket större behov av och med teknik med mikrovågor. Dock så har de skydd och de försiktighetsåtgärder som det ansågs finnas behov av då, inte utvecklats i samma takt eller knappast alls. Det är stora svårigheter och ekonomiskt omöjligt att skapa sådana skydd. Utbyggnaden av teknik med mikrovågor har ändå bedömts som tvunget nödvändig och många stora aktörer med ekonomiska intressen har varit och är engagerade i detta.
Författare: Martin Liljeström
http://www.2000tv.se/site_article.php?article_category=1&article_ID=28
Ref. 1. http://www.magdahavas.com/category/from-zorys-archive/